Den västafrikanska öknen visar ingen pardon. Tävlande har försvunnit spårlöst, en del har kört ihjäl sig, andra har kidnappats av banditer (två etapper ströks nyligen på grund av att terroriststämplade islamistiska fundamentalister rör sig i gränstrakterna mellan Mauretanien och Mali), mindre än hälften brukar ta sig hela vägen till målet i Dakar.

På trettondagen ger sig en brokig skara av knasbollar, sanna äventyrare, rabiata tävlingsmänniskor, erfarna ökenrävar och gröngölingar iväg från Lissabon.

Tre är svenskar: Tina Thörner är kartläsare åt tyskan Jutta Kleinschmidt i bilklassen, och Thomas Berglund och Annie Seel kör motorcykel. För 38-åriga Seel från Täby är det andra resan.

Ett 163 cm kort och 53 kg lätt kraftpaket.

Den från topp till tå vältränade kroppen kommer att få göra sitt under den 16 dagar långa och över 800 mil lång ökenvandringen. Frågan är inte om den ska ta stryk - utan om hur mycket. Men att förtränga smärta har blivit en vana för Sveriges tuffaste mc-tjej.

En studie i Seels tålighet visar...

...att hon hellre än att bryta sov med en bruten fot i stöveln för att kunna ta sig i mål i Dubairallyt 2000....att hon trots en bruten högerhand och en svår lårkaka inte gav upp utan tog sig i mål i Dakarrallyt två år senare....att hon så sent som i våras fick körförbud av läkare, men övervann ett svårt diskbråck genom stenhård fysisk träning.Så den givna frågan, varför utsätta sig för Dakarrallyts alla faror ännu en gång?

- Varför inte? Vad skulle jag annars göra? Jag gillar galenskap. Jag sade faktiskt "aldrig mer" efter förra gången, det var ett rent helvete, men tjejer brukar glömma smärtsamma händelser, det är väl därför vi föder barn, säger hon.

Vad är det med öknen som drar?

- Jag hade ingen aning om den här passionen förrän jag stod mitt ute i Marockos öken under en semesterresa och insåg att det här är det jag vill göra, köra motorcykel ute i öknen. Det är en jättesandlåda för vuxna.

Vad kan stoppa dig?

- Det finns inget som stoppar mig. Jag har brutit fotleder och armar, fått motorras och slagit mig fördärvad, men jag kommer alltid i mål. Jag har faktiskt inte brutit något lopp. Det är nog ett rekord inom ökenrallyn.

Vilka är de värsta etapperna?

- Mauretanien. Det luriga där är att sanden är otroligt mjuk. När solen lyser på sanden expanderar sandkornen och sanden blir fluffig och mjuk. Helt plötsligt kan framhjulet försvinna rakt ned och då blir det en kullerbytta. Det är också därför jag har valt en lättare cykel. Kör jag fast och ska få loss en cykeln som väger 250 kilo är jag helt rökt.

Du har skalat bort vikt genom att bland annat ha mindre tankar på din motorcykel. Inte rädd för att få soppatorsk?

- Det är en liten balansgång, men jag vet att jag är en sån som inte förbrukar mycket bensin.

I årets lopp har arrangörerna infört rejäla begränsningar i GPS-navigeringen för att göra loppet svårare. Bra eller dåligt för dig?

- Jag har medfött lätt för väderstrecken och var bra i orientering i skolan. Det är mera kompass och karta som gäller. Förr kunde man åka fågelvägen med hjälp av GPS, nu måste vi navigera mera efter "roadbooken". Du ska både kunna köra motorcykel fort och säkert, samtidigt som du navigerar själv. Du ska också ta hand om motorcykeln så att den klarar sig varje dag. Det handlar om att överleva i 14 dagar.

Vad händer om du kör vilse?

- Är man osäker måste man stanna och ta reda på var man är. För vet man inte var man är, vet man inte vart man ska.

Vad har du för mål den här gången?

- Nummer ett är alltid att komma i mål. Jag siktar på övre fjärdedelen, säg topp 40. Och att bli bästa tjej, men jag kommer att få tuff konkurrens.

Fakta: Annie Seel

Född: 5 september 1968.

Familj: Singel och två katter.

Yrke: Driver egen reklambyrå. Äventyrare.

Meriter: Segrare i 400 production-klassen och 54:a totalt i Dakarrallyt 2002. Världsmästarinna i ökenrallyserien 2004. Har nått högre uppför Mount Everest ? 5 305 meter med motorcykel ? än någon annan kvinna. Klarade som första kvinna Ironmanloppet mellan Las Vegas och Reno. Tvåa i svenska fyradagars enduro 2006. Utsedd till Årets kvinnliga äventyrare 2005.

Motto: "Ingen minns en fegis - man måste våga".

Favoritidrottsminne: "Det måste vara när jag kom i mål förra gången i Dakarrallyt".

Favoritresemål: "Det måste bli Chile. Jag körde Pampasrallyt där och det var guldminne. Du kör mellan Anderna och Stilla Havet. Dit åker jag gärna tillbaka".

Aktuell: Inleder sitt andra Dakarrally den 6 januari. Över 800 mil på motorcykel från starten i Lissabon till målet i Senegals huvudstad Dakar. Seel tävlar i klassen Super Production för 525-kubikare.

Mäktiga vyer för Annie Seel.