Min 6-åring har börjat första klass. Än så länge är hon förväntansfull och full av lust inför skolarbetet.

”Roligast ska bli matte och läxor”, svarar hon glatt när folk frågar henne om skolstarten. Vad läxor egentligen är för någonting har hon inget begrepp om. Men upppenbarligen uppfattar hon dem som en viktig del av skolans värld. Och där han hon ju helt rätt.

Redan på föräldramötet i våras deklarerade hennes blivande fröken att hon kommer att ge två eller tre läxor i veckan till de nyblivna ettorna. ”Så ni också får inblick i vad vi gör”. Några föräldrar skruvade lite på sig. Men ingen sade någonting. En protest skulle ju kunna tolkas som man inte var engagerad i sitt barns skolarbete.

Hennes andra skoldag möter jag några nyblivna sjätteklassare. De har redan väskorna fulla av tjocka böcker. ”Vi har fyra läxor till imorgon”, berättar de.
De är ambitiösa flickor som alltid gör sina läxor och aldrig skyller på glömda böcker. Däremot ligger de ibland vakna på kvällarna och oroar sig över att de inte ska ha alla rätt på morgondagens skolförhör.

I parken träffar jag en mamma som precis kommit hem från ett halvår i USA. Hennes dotter har gått på en privatskola. Skoldagarna var längre där, men i gengäld hade de inga läxor alls, berättar hon. Istället var dans, idrott och andra fritidsaktiviteter insprängda i schemat. Så frigjordes mer tid till vila och lek på kvällarna.

När jag söker på nätet hittar jag inte särskilt mycket forskning om läxornas effekt på elevernas lärande. De studier jag finner pekar både på positiva och negativa samband. När det gäller elevernas hälsa verkar sambandet tydligare. Flera undersökningar visar att läxor ökar elevernas stress.
Jag har hört skräckskildringar från föräldrar till barn med dyslexi som får ägna timmar varje kväll till att traggla och tjata. Inte sällan slutar läxläsandet i bråk och tårar i redan stressade familjer.

Så vad ligger bakom den svenska skolans vurm för hemuppgifter?
Traditionellt tror jag många lärare uppfattar läxan som en metod att lära eleverna att ta eget ansvar och lösa uppgifter på egen hand. Det är ju i och för sig bra. Men detta skulle ju lika gärna kunna ske på skoltid. Kanske ser man också läxor som ett sätt att visa att man vill ha ordning och reda. Läxan blir ett sätt att visa att skolan minsann inte är någon flumskola.

Vi vuxna uppmanas ofta att ”släppa jobbet” när vi är lediga. Och hur många av oss skulle vara sugna på att efter matlagning, barnnattning och laddning av tvättmaskiner räkna en dagskassa, skriva några pm eller vad det nu kan vara vi skulle få i hemuppgift av vår chef.
För våra barn gäller det motsatta. När de ätit middag och haft sina fritidsaktiviteter börjar ett extra arbetspass. Vad är poängen?