Artikel:

I maj trodde Sveriges kommuner och landsting på en ganska god period framöver. Tillväxten av skatteintäkter skulle ske i en jämn och fin takt och alliansmajoriteten hade en angenäm resa fram till valet 2010.

Men sedan kom krisen.

I oktober antogs skatteintäkterna under de fyra åren 2009-2012 bli 800 miljoner kronor sämre än man trott.
Alliansmajoriteten tog tillbaka förslaget om skattesänkning, minskade överskottsmålet och startade en spardrive. Nu börjar besparingarna märkas lite mer konkret och rapporterna om detta kommer vi från media att kunna ägna oss åt en tid.

Men så kommer SKL:s nya prognos - ytterligare 400 miljoner kronor back fram till 2012. 1,2 miljarder sämre än man trodde i maj!

En ringa tröst är att 2008 nu mot slutet av året ser lite bättre ut än man trodde i höstas, + 16 miljoner, men det är med skräck i blicken som politikerna nu tittar på kommande år.

Under nästa år blir intäkterna 132 miljoner sämre än förväntat,
år 2010 är siffran -208, för att 2011 bli -406 och år 2012 hela -457 miljoner kronor. Det börjar likna de stora underskotten under kommundelsepokens senare år.

Kanske är det också symptomatiskt att många nu börjar vädra omorganisation. Jo, det är faktiskt sannt!
Den nuvarande organisationen - som bygger på avtal mellan beställarsidan och produktionssidan - är ganska stabil, men därmed också oflexibel i ett snabbt föräderligt ekonomiskt klimat. Det visar sig också att det är ganska svårt att styra med nuvarande regler. Kanske är det därför som ingen tar ansvar för hur stor lärartätheten faktiskt ska vara?

Egentligen hade jag nog velat ta jullov och softa nu, men det gnager i huvudet: vilka stora besparingar ska nu verkas fram? Det räcker inte med att lägga ned ett par grundskolor - som med stor säkerhet kommer att klubbas i januari - nu krävs en hel del nytänkande. Kanske också ett kommunernas krispaket från regeringen för att inte styra helt i diket.

*******************************************************************************************

När nu inte Bengt Sandblad kunde utses till kommunalrådskandidat i måndags kväll måste man ta sig en funderare. Marlene Burwick förklarade ju inför mötet att hon inte ställde upp emot valberedningens förslag. Valberedningens förslag har dock inte förändrats - Bengt Sandblad vann i den gruppen. Det blev 17-0 i den avgörande om-röstningen mellan Bengt och Marlene. Jag tror att valberedningens tanke var att Bengt skulle ta rodret under 2010 och några år framåt - medan Marlene skolas in. Sedan kan Marlene sitta säker som Uppsalas s-ledare i många år framåt. Ett radarpar som skulle kunna uppfattas som både tradition och förnyelse.

Det är ett upplägg som många s-märkta gillar.

Men nu får valet avgöras i en serie där fyra radarpar bildas - Bengt Sandblad och Marlene Burwick är det givna paret, men de tre andra? Varför inte Monika Östman och Erik Pelling som par två? Monika har varit med länge och Erik har många unga på sin sida. Ett tredje par kan vara Stavros Giangozoglu och Agneta Eriksson - borde också kunna fungera. Ett fjärde par skulle kunna vara ett vänsteralternativ - Hilde Klasson och Peter Gustavsson - det skulle vara ett intressant val.

Ulrik Wärnsberg då? Jo, han skulle bli det givna tredje kommunalrådet i samtliga konstellationer.
Han är nog tillräckligt smidig för att se till att maskineriet rullar.
Nu återstår bara att de fyra paren markerar hur valplattformen bör se ut och sedan dra igång sina kampanjer. Det skulle vara spännande.

Men i verkligheten blir det nog så att olika socialdemokratiska föreningar internt diskuterar - sedan väljs Bengt, Marlene och Ulrik enhälligt. Detta trots att Erik Pelling och Stavros Giangozoglu fick mest röster i vår webbomröstning. Men den omröstningen är i och för sig inte stängd ännu...

****************************************************************************************

2008-11-19: OK, jag hade fel. Det blir inget generationsskifte inom socialdemokratin – i vart fall om valberedningen får som den vill. Trots att Marlene Burwick fått 14 nomineringar är det Bengt Sandblad som den eniga valberedningen föreslår till nytt finanskommunalråd i händelse av maktskifte i nästa val. Den första december sker valet.

Bengt Sandblad var den som fick näst mest nomineringar – 4 stycken – och är väl i och för sig ingen dark horse.
Den som följde socialdemokraternas budgetmöte i förra veckan fick en hint om hur det skulle gå. Av de nominerade som deltog i mötet var det Bengt Sandblad som hade den mest engagerade och genomtänkta linjen när det gällde hur budgeten nästa år borde se ut. Men på det mötet var ju inte Marlene Burwick med. Och Peter Gustavsson var utomlands.

Kärva tider väntar

De nuvarande socialdemokratiska ledarna är medvetna om att riktigt kärva år väntar med den uppseglande djupa lågkonjunkturen. Lena Hartwig krävde i måndags att regeringen startar en slags kommunakut för att rädda skola, vård och omsorg och underlätta kommunala investeringar. Hon efterlyser också samarbete över blockgränserna.

Budgeten revideras igen?

Från alliansens sida säger Gunnar Hedberg att läget nu är sådant att det inte kan uteslutas att de budgetbeslut som nu ska revideras måste rivas upp igen – en ny budgetrevision under löpande budgetår kan kanske bli nödvändig. Det är ett mycket anmärkningsvärt besked, som säger att läget är kritiskt – att göra en sådan revidering är inte något att rkommendera med tanke på all oreda det kan ställa till. Men blocköverskridande lösningar tror Hedberg ännu inte på.

Professor blir kommunalråd

Bengt Sandblad är en erfaren politiker och jobbar med forskning och utbildning på institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet. Han kan bli den förste professorn på finanskommunalrådsposten. Som politiker har han mest sysslat med skolfrågor.

Att ta över ansvaret i en lågkonjunktur är ingen avundsvärd uppgift. Under 2009 blir skatteintäkterna minst 122 miljoner kronor lägre än man trodde i våras och under de år som kommer förvärras läget än mer enligt Sveriges Kommuner och Landsting, SKL:s prognos. Men en sak kan Bengt Sandblad (och för den delen också Gunnar Hedberg) glädja sig åt: kommunens finansiella placeringar. 225 miljoner kronor lär finnas placerade i Statsobligationer med en genomsnittlig avkastning på 4,15 %. Uppsala är därmed en av de få kommuner som inte förlorat pengar på sina placeringar under finanskrisen. I dagens läge kan den försiktiga strategin inte annat än berömmas. Strategin utformades i och för sig efter dyra lärdomar i ett mer riskfyllt beteende bakåt i tiden, men det är en helt annan historia.

*******************************************************************************************

2008-11-07
Nu är det dags att börja reservera mark och pengar för alla äldreboenden som ska byggas under 2020-talet i Uppsala. Men många politiker kommer nog att rulla tummarna under de närmaste åren - då antalet äldreboenden räcker till.

Alliansen halvvägs

Halvvägs i mandatperioden är den borgerliga alliansen nöjd med sin äldrepolitik. Tycka vad man vill om den, men det kan också vara på sin plats att lyfta blicken. Den som studerar befolkningsutvecklingen i Uppsala kan konstatera att de äldreboenden som byggts under de senaste åren tillsammans med de byggen som är på gång borde räcka till för att klara efterfrågan. Under de närmaste åtta åren behöver nämligen inga nya boenden byggas.

Det går alltså utmärkt för politikerna att säga att de löst krisen – det finns bostäder till de äldre. Det går till och med att avveckla äldre eller inte ändamålsenliga bostäder.

Varning för 40-talisterna

Men sedan blir det annorlunda. Efter 2016 ökar antalet 80+are stadigt fram till år 2025 – det är då 80 år efter kulmen på babyboomen under andra världskriget, alla de som föddes 1945.
Under åren 2016 till 2030 krävs att mer än ett nytt vårdboende med upp till 80 lägenheter byggs per år. 25 nya vårdboenden. Det blir ett större problem än när Annie Schülzberg och barnavårdande institutioner i Uppsala skötte dagisutbyggnaden på 70- och 80-talet.
När dagens politiker berömmer sig för att ha byggt bort bristen på äldreboenden ska deras insats inte förringas – men det kommer att krävas mer av de politiker som väljs 2010 och 2014. Kanske ska Ebba Busch och hennes generationskamrater börja fundera över hur det ska gå till att bygga ut och var det ska ske? Ett tips: Börja med att reservera mark.

***********************************************************************************************

2008-10-24
Det var folkpartiets möte på torsdagskvällen som stoppade alliansens beslutade skattesänkning. Det var inte hållbart att gå ut med stora besparingar och samtidigt sänka skatten, resonerade man. Ändå hade man kunnat enas om att freda grundskolan, förskolan och gymnasiet, något av en hjärtesak för folkpartiet.

Eftersom både kristdemokrater och centerpartister såg samma sak – att det skulle vara mycket svårt att försvara en skattesänkning när skatteintäkterna sinar – och många moderater höll med var det inte möjligt att hålla fast vid den beslutade skattesänkningen.

Dra ned 1,5 procent

Det ekonomiska sparpaketet innebär att 1,5 procent ska sparas på allt utom pedagogisk verksamhet. Dessutom undantas överförmyndarnämnden från sparkravet. I sitt pressmeddelande skriver alliansen att nämnderna i junibudgeten fick en ”nettokostnadsökning med 5,4% för 2009. Denna reduceras nu med 1,5%...” – men Gunnar Hedberg medger att det väntar kärva tider.

Investeringarna bromsas upp – något som måste betraktas som en kortsiktig politik med tanke på det berg av fastighetsunderhållskrav som finns. Överskottsmålet som politikerna tidigare varit överens ska vara 2 procent skrevs redan i somras ned till 1,5 procent, nu blir det 1,3 procent.

När kan alliansen föreslå skattesänkning nästa gång?

Skattesänkningen skjuts upp – ovisst hur länge. Läget är inte precis bättre år 2010 såvitt man nu kan bedöma. Men ett stalltips är väl ändå att det inte är fortsatta skattesänkningar som väntar under mandatperiodens avslutning.

********************************************************************************************

2008-10-17

OK, jag hade fel om antalet nominerade. Jag tjatar fortfarande om socialdemokraternas val av kandidat till finanskommunalrådsposten i händelse av valseger. Eller hade fel… jag glömde helt enkelt Agneta Eriksson. Oförlåtligt? Ja, kanske inte mitt största misstag genom tiderna, men rätt ska vara rätt. Noterar att UNT bara tog med 8 kandidater i sitt porträttgalleri över kandidaterna och att de glömde – ja just det: Agneta Eriksson.

På sin blogg tackar för övrigt Stavros Giangozoglou för att han blivit nominerad. Han har ju rimligtvis den erfarenhet som krävs för posten och som tidigare kommunalråd och nu politisk sekreterare har han en bred inblick i kommunalpolitiken.
Men jag tror fortfarande att det blir svårt för valberedningen att gå förbi den enda lysande stjärnan i startfältet – Marlene Burwick med hela 14 nomineringar, som god tvåa kommer Bengt Sandblad med 4. Marlene har ju dessutom redan hunnit med att vara ordförande i arbetarkommunen i Uppsala och är landstingsråd denna mandatperiod. När nu maken blir VD för Upplands lokaltrafik är det väl mindre jävrisk i kommunen än i landstinget som väl har mer med UL-upphandlingar att göra.

*********************************************************************************************

2008-10-01
Så är nomineringarna över – 8 personer skulle gärna vilja bli finanskommunalråd om det blir maktskifte nästa val.
På startlinjen står – enligt vad jag erfarit följande oktett:
Bengt Sandblad, Marlene Burwick, Peter Gustavsson, Hilde Klasson, Ulrik Wärnsberg, Monika Östman, Erik Pelling och Stavros Giangozoglu.

Nu ska 17 personer i socialdemokraternas valberedning försöka utröna vilken av dessa som kan anses karismatisk nog för att bli Uppsalas ledande politiker i händelse av ett maktskifte i nästa val.

Valberedningen leds av förra finanskommunalrådet Annika Lindh och ska vara klar i god tid före den 1 december då socialdemokraternas representantskap ska avgöra frågan om vem som ska vara partiets första namn. Annika vet ju vad som krävs - hon har ju varit kommunalråd i 11 år. Var säker på att det blir resultat av valberedningens arbete!

Sedan jag skrev sist har jag fått mail skickade till mig till stöd för Erik Pelling och Ulrik Wärnsberg. Intressant läsning - finns det fler att argumentera för? Själv håller jag fortfarande på Marlene Burwick, även om hon undvek att kommentera saken när vi sågs sist. Nu är det dags att kampanja – får vi veta argumenten för de olika kandidaterna?

***************************************************************************************

2008-09-15
Som jag skrev i augusti är det märkligt tyst i den offentliga debatten om vilken socialdemokrat som ska få förtroendet att utmana Gunnar Hedberg om Uppsalas främsta politiska post.

Men nomineringarna - "primärvalen" - rullar på och ett och annat klarnar. Efter att ha förgäves ha försökt få Lena Sommestad att anta utmaningen hoppas nu många inom de trogna (s)-leden att landstingsrådet Marlene Burwick ska göra come back i Uppsalapolitiken. Hon är nominerad av (s)-veteranerna, kommunal, kvinnorna och Luthagen. Hon var dessutom en av de mest populära (s)-politikerna vid nomineringarna efter 2006 års val - men då på landstingslistan.

En oväntad parhäst har också dykt upp - professor Bengt Sandblad - som dock passerar pensionsstrecket under nästa valperiod. Sandblad kan ju komplettera Burwick med sin erfarenhet inom skola/utbildning.

En motsatt situation mot i det amerikanska presidentvalet - där den erfarne McCain stöttas av den unga Palin, m.a.o.

Mycket talar även annars för ett generationsskifte i politiken - Burwicks starkaste rivaler är inte så gamla de heller: Peter Gustavsson, med stöd i Kvarngärdet och från LO, och Erik Pelling, med stöd från Flogsta-Ekeby.

Kvar i bilden finns också Hilde Klasson (Eriksbergsstöd) och Stavros Giangozoglou med basen i metall. Ulrik Wärnsberg lär ha tackat nej, liksom Monika Östman.

Jag är inte mycket för att slå vad, men tror att jag skulle våga mig på att sätta en tia på att Marlene blir vald. Fast jag trodde ju en gång i tiden att det skulle gå att få Thomas Östros att bli kommunalråd i Uppsala - han valde ju att bli biträdande finansminister istället... Men om jag skulle få rätt: kom ihåg var du läste det först, som man brukar säga nu för tiden.

*****************************************************************************************

2008-08-19
Primärvalen i Uppsala är igång. D.v.s. de socialdemokratiska föreningarna nominerar efterträdaren till Lena Hartwig. Men det är märkligt tyst på den offentliga scenen - inte ens i de annars så vältaliga bloggarna finns det några spår. Varför tigs det så effektivt?
Bara här kan du läsa om primärvalen i Uppsala. I det första - som just avgjorts - vann Erik Pelling. Det var föreningen i Flogsta-Ekeby som nominerade honom.
Men varför han är lämpligare än andra kandidater som Stavros Giangozoglou eller Hilde Klasson i Flogsta-Ekebyföreningens ögon framgår inte.

Nu återstår en rad andra möten: kvinnoföreningen kan kanske enas om Hilde Klasson eller Monica Östman, Luthagen anses hålla på Östman, Gottsunda stöder kanske Ulrik Wärnsberg och Agneta Eriksson, i Svartbäcken satsar jag en slant på Monica Östman. Gamla Uppsala kanske röstar fram Hilde. LO lär stöda metallarbetaren Stavros G.
Kan någon hinta om vart opinionen i Årsta och Centrala staden är på väg? Där är jag osäker.

När nomineringarna är klara kommer någon ersättare i kommunstyrelsen att avgå för att ge plats åt kommunalrådskandidaten - om han eller hon inte redan finns där. Grundtips: Irene Zetterberg avgår inom kort. Håll koll på det fyllnadsvalet!

Och alla bloggare i s-leden: börja argumentera offentligt om vem som ska efterträda Lena Hartwig och bli finanskommunalråd i händelse av valseger. Som det nu är måste man ju antingen vara inside - eller jobba på FRA för att få veta något!

******************************************************************************************

2008-08-13

Uppsala är tyvärr ingen sommarstad. Det har varit en fin sommar, i stort sett i alla fall, men först nu börjar staden hitta sig själv igen. Och hur skönt det än varit i sommar - eller fortfarande är - kvarstår faktum: Uppsala är bäst - men ingen sommarstad.
Vadå ingen sommarstad?, frågar någon.
Det finns ju ingen bättre tid – på sommaren visar Uppsala sina bästa sidor.
Med uteserveringar och skön stämning. Och nästan inget regn i juli...
Det är väl en jättefin sommarstad?

Men: jag har bevis – i slutet av juli slog staden ett rekord – det var "all time low" på inflödet av avloppsvatten på reningsverket. Eller i vart fall nära "all time low".
Det var lördagen den 26 juli, mitt i värmeböljan.

Statistiken är nu inte så exakt, så uppgiften kan viftas bort. Men om man tittar på månadsstatistiken visar den att reningsverket tog emot 38 000 kubikmeter avloppsvatten under juli. Årsmedelvärdet är omkring 50 000 kubikmeter per månad.
Det är ett mått på hur många människor som befinner sig i staden. En minskning på 25%. Bara 135 000 personer mot normalt 190 000. Alltså: Uppsala är ingen sommarstad.

Är det bra eller dåligt?
För turistbranschen borde det vara en utmaning: att få ett inflöde av turister som övertrumfar utflödet av medborgare under semestern. Mätbar målsättning: att avloppsvattnet under juli nästa år ska vara minst 50 000 kubikmeter.

Norrtälje är däremot en sommarstad.

Enligt kommunens beräkningar ökar folkmängden under sommaren från 55 000 till närmare 200 000. Sveriges fjärde stad, med andra ord.
Det kanske är en överdrift, men det finns fakta att kolla emot: mängden hushållsavfall.

Enligt tekniska kontoret ökar hushållsavfallet från 14 000 ton per månad till 24 000 ton under sommarmånaderna. Och antalet abonnemang på sophämtning ökar från 14 700 hushåll till 34 500 hushåll.

Kanske leder det till andra problem – miljömässigt och så – men nog är Norrtälje en sommarstad i alla fall, det bevisar alla sopor.

********************************************************************************************

2008-06-20

Sommar i Uppland
Nu är det dags för semester.
Dags att lata sig och vila ut, läsa en eller annan bok och bara softa, göra ingenting.
Det är en konst att koncentrera sig på att göra ingenting…
Under semestern ska man just koncentrera sig på att göra ingenting, åtminstone i några veckor. Sedan ska man fylla på med något att minnas.

Men vad är ingenting?

Ingenting har väldigt olika betydelse för olika människor – för mig kan det vara att klippa gräset eller ro ut på sjön eller ta en promenad i sommarkvällen. Eller lyssna på radio.

Det slår mig att det är närvaron i the real life som numera är att göra ingenting.
För inte så länge sedan var det tvärtom - att hänga framför datorn var andefattigt, man blev finnig och fet av det. Nu är det jobbet och den sociala samvaron som finns i burken.

Men det kan nog vara bra att vara en bit bort ifrån bredbandet under en tid – fast det finns säkert en och annan som lär få en rejäl baksmälla när inte You tube, podradion, Face book, nättidningarna eller mailen är så alldeles enkel att nå. Man kanske måste avstå.

Kanske får vi se mer av en ny sorts semesternoja som är på väg att tränga sig in – vad gör man utan de elektroniska gemenskaperna? Kanske övar vi oss på konsten att göra ingenting…
Men kanske gör vi något in the real life också och upptäcker att det kanske går bra att överleva bredbandsabstinensen också.

Trevlig sommar!

***********************************************************************************************

2008-05-23

Vem utser kommunalråden?
År 2010 får Uppsalaborna chansen att sätta betyg på politikerna. I kommunalvalet är det inte ovanligt att majoriteten ändras – det har varit många maktskiften sedan kommunen bildades efter 60-talets kommunreform. Men även vid maktskiften är det påfallande lika i stadshusets kommunalrådskorridor. Nästan alla kommunalråd sitter kvar, även när maktförhållandena ändras – man bekvämar sig inte ens till att byta rum.
Men inför nästa val blir det förändringar.

Efter nästa val försvinner nämligen flera kommunalråd – socialdemokraterna Jan Ask och Lena Hartwig har redan offentliggjort sina planer på att avgå, liksom centerns Lars O Ericsson.
Högst troligt är också att folkpartiets deltidskommunalråd Leif Sanner, 70, kommer att avgå.

Sitter kvar:

Däremot vill nog Gustav von Essen (kd) – nyss fyllda 65 – gärna sitta kvar. Och moderaterna Gunnar Hedberg och Cecilia Forss - båda fyller 60 år i år – gör nog gärna en mandatperiod till om de får.

Nya namn - vem är kallad?

Hur som helst måste 4 nya politiker väljas. Socialdemokraterna håller som bäst på att hitta sina kandidater. Vilka blir det? Stavros Giangozoglu är väl en kandidat. Hilde Klasson, Monika Östman och Agneta Eriksson skulle väl kunna komma på fråga. Varför inte Ulrik Wärnsberg? Eller ska det vara en yngre politiker som Caroline Andersson?

När det gäller centern skulle väl nyförvärvet Anette Stavenov kunna få chansen? Och på folkpartiets lista står kanske Urban Wästljung eller Anders Aronsson.

En fråga man kan ställa sig är hur kommunalråden ska utses. Partierna kör väl med valberedning och interna diskussioner, kanske medlemsomröstning. Men det lär ju inte bli primärvalskampanjer som i USA. Det vore väl annars spännande om det kunde bli mer inslag av personval när det gäller ledande politiker i kommunen?

**********************************************************************************************
2008-05-16
Knutby i fiktionens värld - och i verkligheten

I Knutby förebereder filadelfiaförsamlingen nu bygget av en samlingslokal – eller kyrka som den kommit att kallas. Ett stort antal ortsbor skrev på protestlistor när planerna först blev kända för två år sedan. Förhandsbeskedet om bygglov beviljades av Uppsala kommun i höstas och överklagades av tre grannar.
Länsstyrelsen godkände dock förhandsbeskedet den sjunde maj och nu ska bygglovet sökas.

Kapellet klart 2009

En av församlingsmedlemmarna, Jonathan Waldenvik – som har en byggfirma – ansvarar för att bygget utformas efter kraven i förhandsbeskedet om bygglov. –Det kommer att se ut som en traditionell lada, säger han om bygget.
Förhoppningen från församlingen är att bygget ska kunna komma igång i sommar och stå klart under 2009. Knutbyförsamlingen byggde sitt första kapell år 1922, men det blev privatbostad år 2000 och sedan dess har församlingen inte haft något eget kapell. En del gemensamma lokaler finns, men mötesverksamheten (gudstjänsterna) har hållits i den inhyrda Knutbygården.

Knutby på duk och tilja

Samtidigt pågår förberedelserna för Knutbys definitiva inträde på den fiktiva scenen. Dels spelas en långfilm in – en dramadokumentär där dokumentära avsnitt blandas med dramatiseringar – och dels förbereds Knutbydramats entré på Uppsala Stadsteater.

Man kan förstå att församlingsmedlemmarna ser på detta med viss skepsis. Den berättelse som kommer att berättas blir någon annans – och det drama som utspelades i församlingen för drygt fyra år sedan vill man lägga bakom sig.

Barnens perspektiv

Psykoterapeuten Börje Svensson oroar sig i Dagens Nyheter över hur barnen påverkas av uppmärksamheten – då tänker han på Helge Fossmos barn (DN 16/5). -Vem lyssnar på barnen och ansvarar för att deras röster blir hörda, undrar han. Han tycker att de pressetiska reglerna borde kompletteras med idéer om hur barn ska skyddas, hur barnkonventionen borde märkas i pressetiken. Viss publicitet fördjupar barnens sorg över en uthängd och dömd förälder. Barnen borde inte behöva möta demoniseringen av en aldrig så ond förälder gång på gång. Onekligen en viktig fråga, som är väl värd att fundera över.

Men frågan är inte enkel – barnens situation kan också behöva uppmärksammas mer. Det kan visa sig att utebliven uppmärksamhet innebär att barnens problem inte ses av vuxenvärlden.
Inte minst mot bakgrund av uppgifterna i den aktuella boken ”Sektbarn” av Charlotte Essén borde de pressetiska reglerna kanske också innefatta plikten att försöka ta barnens parti. Men det är verkligen inte lätt att veta när barnen i en sekt borde få stöd utifrån och det är väl främst en uppgift för omgivning och sociala myndigheter.

*****************************************************************************

2008-05-08

Att direktsända begravningar

Blå penséer är smakfullt planterade på Helene Fossmos grav på Knutby kyrkogård. På gravstenen ser man en väg som leder genom en öppen grind, via ett kors vidare mot soluppgången. Eller är det solnedgången? Helene Fossmo dog i december 1999. Det var aldrig på tal att begravningen skulle sändas direkt i TV.

När Helge Fossmos andra fru - Alexandramördades 4 år senare blev trycket från media ett helt annat. Men på de anhörigas önskan begravdes hon i Örebro i kretsen av sina närmaste. Hade det annars varit tänkbart att direktsända detta i TV? Frågan blev aldrig aktuell eftersom de anhöriga ville ha sin sorg ifred - men intresset kring Knutby var onekligen massivt.

Fadime Sahindals begravning i Uppsala Domkyrka var närmast att jämföra med en statsmannabegravning, eller prinsessan Dianas begravning. TV:s direktsändning var på något vis självklar.

I nästa vecka inleds rättegången mot den man som dödade sin 26-åriga hustru i Uppsala på nyårsdagen. Han misstänks för mord, hans advokat menar att det var "vållande till annans död". På hennes begravning fanns TV på plats (bland annat TV4Nyheterna Uppsala). Många bilder publicerades också på nätet. De anhöriga tyckte att det var ett sätt att hedra hennes minne. En begravning är ett sista farväl men kan också vara en manifestation.

Vila i frid

Är det då av allmänintresse - eller andra principer - rätt att direktsända den tioåriga Engla Juncosa Höglunds begravning? För mig är det tveksamt. Englas tragiska öde har visserligen upprört många och många vill säkert visa sin avsky för mordet och medkänsla med de anhöriga. Men sker det bäst i soffan framför TV:n?

*****************************************************************************************

2008-05-01
Att tänka fritt är stort – att tänka rätt är större.

Att festa fritt

Men vad kan polisen eller socialen göra åt saken?

Fågelsång vid uppländsk sjö

Men nog skulle många av dem som sett valborgsfirandets avigsidor skiva under på att något måste göras. Alkoholkultur i all ära, men lite trist stämning blir det framåt kvällen – och glaskross, nedskräpning om slagsmål gläder ingen. Själv flydde jag stan och stod vid en kase vid en uppländsk sjö och värmde mig och lyssnade till fåglarnas vårsång. Det var uppfriskande.

Dags för en festgeneral?

**************************************************************************

2008-04-28
Snart har halva mandattiden gått ut för alliansen - både på riks- och landstingsplan och lokalt i bland annat Uppsala. Hittills har det väl gått hyfsat bra - men nu kärvar konjunkturen och politiken sätts på svårare prov.

Även om alliansen haft dåliga opinionssiffror sedan valet - kanske främst på grund av en del politiska "skandaler" och a-kassepolitiken - så har det gått ganska bra hittills. Tittar man på Uppsala kommuns ekonomi kan man inte undgå att se en välmående kommun, även om det finns brister.

Propagandabokslut

Fortsatta skattesänkningar?

Nya idéer?

På oppositionens sida är vänstern och miljöpartiet aktiva med frågor och förslag.
Socialdemokraterna väntar på att alla "rådslag" ska vara genomförda - sedan får vi se hur deras nya politik formas inför valet 2010!

**************************************************************************************

2008-04-20
Utrikespolitiska föreningen 60 år

Fem gamla utrikesministrar diskuterade utrikespolitik i Uppsala häromdagen. Det får mig att tänka på Uppsala i världen - och skillnaden mellan dåtidens alliansfrihet och dagens allianspolitik

Efter valet 1976 gjorde jag en 3 månaders resa i Tanzania i Östafrika. Uppdraget var att skildra hur det svenska biståndet fungerade. Under tre månader reste jag runt i städer och byar och samlade intryck. Det blev bland annat några radioprogram.

När jag häromdagen lyssnade till fem gamla svenska utrikesministrar som gästade 60-årsfirande Utrikespolitiska föreningen i Uppsala kom jag plötsligt att tänka på en episod från denna resa. Jag diskuterade politik med en lärare på en skola i södra Tanzania. Han var mycket orolig. Sverige hade just bytt regering - Olof Palme hade fått lämna plats för Torbjörn Fälldin, Karin Söder blev Sveriges första kvinnliga utrikesminister. I Tanzania var Palme nära nog en gud och läraren kunde inte förstå mitt lugn - när regeringen i mitt hemland hade störtats!

Anständighetens gräns

Sverige gav mycket bistånd till Tanzania och Palme var afrikanernas vän - hans tal i Zambia något år tidigare - när han blickande ut över Zambesifloden mot Rhodesia (Zimbabwe) som han sa "vid anständighetens gräns" var väl känt.

Fem tidsepoker

När Karin Söder vid utrikesminsterträffen i universitetsaulan talade om stödet till befrielsekampen i södra Afrika - som utvecklades under hennes tid - tänkte jag på min afrikanske vän. Han drömde om ett bättre liv, men sa: "som barn drömde jag om att ha råd med en bil - men se på mig nu - jag har inte ens en cykel". De fattiga i Afrika har inte fått det så mycket bättre och drömmarna om ett fritt Zimbabwe såg annorlunda ut på den tiden.

Utrikesministrarna speglade annars viktiga och skilda epoker i svensk nutidshistoria. Karin Söder betonade alliansfriheten och utrikespolitisk konsensus. Lennart Bodström påminde om sin skepsis mot den ryska ubåtsfaran. Margareta af Ugglas mindes frigörelsen i öst. Lena Hjelm Wallén uppehöll sig vid EU och Jan Eliasson var halvvägs till Darfur.

Carl Bildt skulle kanske ha talat klimatpolitik eller Tibet om han varit med.
Några fler som saknades: Anna Lind, förstås, Ola Ullsten och inte minst Sten Andersson med perspektiv på Mellanöstern och Hans Blix med irakisk utblick.
Men vad skulle Laila Freivalds ha sagt? Att hon snubblade på Mohammedteckningarna?

Tag förresten chansen gå och lyssna när man diskuterar Kina/Tibet den 24 april och på den chilenske flyktingen Jorge Contreras om arvet efter diktaturen (6 maj) !

*******************************************************************************

Uppsala vill bli kulturhuvudstad 2014

Det är inte bara Uppsala som vill bli kulturhuvudstad 2014 – Umeå, Lund, Malmö, Gävle, Norrköping, Kalmar, kanske Örebro och Västerås är med i racet. Uppsala har anställt en projektansvarig – Tapio Hovebro – som ska se till att Uppsala vinner. Men hur ska det gå till? Det duger inte att peka på Konserthuset och erfarenheterna från Linnéjubileet. Det gäller inte att visa upp vad som finns – det gäller att visa vad man vill - hur kultursektorn kommer att utvecklas av kulturhuvudstadsåret. Vilka djärva tankar tänks av Uppsalas kulturpolitiker och kulturpersonligheter? Hur ska tankarna bli en verklig kulturmanifestation – som ger genklang i Europa och som lyfter hela Uppsala?

Fram med tankarna nu!

I år är det Stavanger – mest känd som Norges oljehuvudstad med 120 tusen invånare, domkyrka från 1100-talet och ett litet universitet. Viking Fotbollsstadion har kapacitet för stora konserter, men inte förrän 2010 kommer man att ha ett modernt konserthus, i själva verket målet med kulturhuvudstadsåret. Tillsammans med staten och andra intressenter lägger man ut 300 miljoner norska kronor på jippot. Hur ska Uppsala matcha det?

Borgarklassen sviker

Reginateaterns Paul Kessel samlade ett gäng kulturknuttar till ett kulturnätverk häromdagen. Kulturjournalisten Ulrika Knutsson filosoferade kring frågan om varför det inte finns en pålitlig kulturpublik i stan. Det samhällsskikt som borde vara kulturbärande - Uppsalas borgarklass - består av akademiker som inte har så mycket pengar, men har överraskande nog inte heller så stort kulturintresse. Problem för kulturen! Det är bara i böckernas värld Uppsala hävdar sig – med utmärkta boklådor och förnämliga bibliotek – enligt Ulrika Knutsson.

Brist på identitetskänsla

Men det finns ett annat skäl: Uppsalas bristande identitetskänsla. När jag för många år sedan kollade hur många Uppsalabor som fanns i kommunfullmäktige upptäckte jag att bara var tredje politiker uppfattade sig som Uppsalabo. Dit hörde främst ”bondgubbar” från centern och ”fackpampar från sossarna”. Dåvarande fullmäktigeordföranden sa: ”Nej jag är inte Uppsalabo, jag kom hit 1942”. Min poäng är: Uppsalaborna kommer någon annanstans ifrån. Kanske känns det viktigare att gå på konstrunda i Österlen än i Uppland, kanske är det jazzfestivalen i Byske som gäller, snarare än ett abonnemang på Stadsteatern, men man kan också se mer positivt på saken – ett antal subkulturer lever sida vid sida i staden och om de bara upptäcker varandra och samarbetar kan det hända något stort! Det behövs nog för kulturhuvudstadsprojektet!