Det var den 28 december förra året som min senaste Broder Daniel period körde igång och sedan dess har den hållit i sig. Jag brukar nämligen få minst en varje år. Jag körde Nyhetsmorgon tillsammans med Kristin Kaspersen och den fenomenalt skicklige och trevliga journalisten Fredrik Strage var med hela morgonen för att utse 00-talets 10 bästa svenska låtar. En lista som bla innehöll Robyn och The Knife. När introt drog igång till låt nummer ett och jag hörde att det var Broder Daniels ”Shoreline” fick jag gåshud.

Inte bara tonårsångest

Jag vågar påstå att det inte finns något svenskt band som tonsatt och skrivit om utanförskap,längtan och vemod på ett lika träffande sätt. Att bara begränsa det till tonårsångest tycker jag är fel. Jag var 24 år gammal när Broder Daniel debuterade och jag har alltid attraherats av sångaren Henrik Berggrens texter.
På Broder Daniel Forever från 1998 finns tex en låt som heter ”Happy People Never Fantasize”. Snacka om att träffa rätt. Den som är nöjd med allt behöver ju aldrig längta efter något. Det är en text som vardagsrealisten och pessimisten Morrisey lätt skulle kunna ha skrivit.

Eller vad sägs om ”When We Where Winning” från Cruel Town från 2003.
“Now My Friends Are Unemployed
Not Needed In This World
Pushed Down By This Town And Always Turned Down
But In Dreams At Night
They Can Sometimes Recall
When We Were Heroes
When We Were Winning”

Stor poplyrik om du frågar mig

I en tid då arbetslösheten beräknas nå obehagliga 12 procent så är det här förmodligen en text som varenda arbetslös i det här landet kan relatera till. Att känna sig obehövd och samtidigt drömma om när allt var bra. Stor poplyrik om du frågar mig. Det geniala är oftast det enkla - ord som alla kan känna och förstå.
Broder Daniel fick alltid höra att de inte kunde spela och att sångaren Henrik Berggren inte kunde sjunga. Men sådant verkade bara sporra dem ännu mer. Deras musik är oberäknelig. Det är nog det bästa ord jag kan komma på. I min värld är den bästa musiken just oberäknelig – har alltid varit och kommer alltid att vara. För vem vill lyssna på något som känns förutsägbart, ofarligt och tråkigt?

"Ofta druckna tillställningar"

Just oberäkneligheten gällde också deras konserter. Känslan av att vad som helt kunde hända låg i luften. Det var ofta druckna tillställningar och linjen mellan en riktigt bra spelning och en katastofal var alltid farligt tunn.
Sagan om Broder Daniel fick tyvärr ett riktigt tragiskt slut när gitarristen Anders Göthberg tog sitt liv i mars 2008. Det var ofta han som lyckades klä Henrik Berggrens funderingar i toner. Bandets sista spelning någonsin ,den 8 augusti 2008, var en enda lång hyllning till Anders Göthberg.

Decenniets bästa svenska låt

Det är 2010 och jag saknar Broder Daniel mer än någonsin. Somliga av er kanske tycker det är patetiskt att den 38 årig man sitter och saknar Broder Daniel. Det kanske det är, men läs inledningsversen till decenniets bästa svenska låt ”Shoreline” så kanske ni förstår mig bättre.

”Ever Since I Was Eight Or Nine
I've Been Standing On The Shoreline
For All My Life I've Been Waiting
For Something Lasting
You Loose Your Hunger And You Loose Your Way
You Get Confused And Then You Fade Away”

Det är nog ganska många, gamla som unga, som någon gång funderat på och längtat efter något annat – något bättre och hållbart. Vad det nu än kan vara.
Men det finns tröst för er som känner som jag. Broder Daniel medlemmen Håkan Hellström kommer med ny platta i år.
Fram tills dess kan ni förse er med bandets två bästa skivor ”Broder Daniel Forever” och” Cruel Town”. Läs dessutom Martin Norberg och Klas Ekmans utmärkta bok Broder Daniel When We Were Winning som kom förra året.