Ringens inre sida börjar sex miljoner km från Saturnus och slutar 12 miljoner km ifrån. Dess diameter skulle kunna rymma 300 planeter av Saturnus storlek, enligt beräkningar gjorde av NASA. Upptäckten presenteras i tidskriften Nature idag och många frågar sig varför det tagit så lång tid att hitta den gigantiska ringen.

-193 grader "varmt"

Ringen består av isblock och dammkorn. Dessa är alla så långt ifrån varandra, att skulle man befinna sig mitt i ringen skulle man inte märka det, enligt CNN. Samtidigt är planeten så långt ifrån solen att väldigt lite ljus når ända dit ut. Men teleskopet som den amerikanska rymdstyrelsen använde när upptäckten gjordes är värmekänslig och kunde därför känna av de för rymden höga temperaturer som ringen utstrålar. Närmare bestämt minus 193 grader.

Som insekter mot vindrutan

Upptäckten gav forskarna även svar på gamla gåtor, bland annat gällande en av Saturnus flera månar, Iapetus. Den är känd för att vara vit på ena sidan men svart på andra. Ingen har vetat varför, tills man upptäckte den nya ringen. Månen kretsar kring Saturnus i motsatt riktning jämfört med ringen. Alla stenblock, allt is och damm från ringen slår då mot månens ena sida, ungefär på samma sätt som insekter slår mot vindrutan på en bil.